Upphovsrättens skyddstid måste kortas

Inget område är så befäst av kommersiella intressen som rätten till ett verk. Skyddet uppkom under 1800-talet för att säkra ekonomisk avkastning från ett alster. Då behövdes långa skyddstider för att säkerställa att skaparen fick skälig avkastning på sitt arbete. På den tiden tog det tre-fyra veckor att åka till Amerika och ett brev till Japan släpptes inte ens in i Japan. Då tog det år att distribuera böcker, de levde längre som produkter, författare kunde inte tjäna pengar på TV-shower, synas på reklampelare eller tala vid konferenser, de levde av böckerna.
Så är det inte i dag. Jurister, musikförläggare och medieindustrin har stakat ut rättigheter som är snart nog eviga, särskilt i dagens tidsperspektiv, och det är ett hinder för utvecklingen i samhället. Det gör att alster i dag skyddas upp till 70 år efter skaparens död. Hur länge är det? Antag att jag lever till år 2036, skrämmande tanke för många, och då kan man kopiera vad jag skriver år 2106. Hur fjärran är det? Världen snurrar fortare och fortare. I dagens värld där du kan skicka din hela skivsamling på någon sekund till vilken plats som helst i hela världen, komprimerade musikfiler genom bredband, och dessa kan kopieras med två musklick, uppkommer även frågan om vem som äger musiken och om ett skydd som sträcker sig till nästa sekel är relevant.
Detta blir rent vansinnigt med en medellivslängd som börjar närma sig 80 år. Du gör en datasnutt som 15 åring år 2000, den har skydd till år 2135. Värre är det med film. Där krävs att huvudregissör, manusförfattare, dialogförfattare och kompositör ska avlida innan den 70-åriga skyddstiden börjar. Varför går samhället med på dessa regler? Särintressen, pengar och mångårig lobbying från medieindustrin. Nu handlar det inte längre om att skydda ett rättmätigt skydd av en skälig avkastning på en intellektuell prestation. Upphovsrätt är en fartbula för intellektuell utveckling. Det behövs inte skydd i hundratals år. Det handlar om att garantera vinster. I dagens Internetbaserade samhälle har en bok tjänat ut på något år, en musiklåt finns i allmänt omlopp under några veckor och denna kolumn försvinner om några timmar. Ändå väljer samhället att skydda det i sjuttio år efter vår död. Vad händer när vi dör? Samhället åker på att fundera ut ett sätt att hantera vår kropp. Den begravs under traditionella former och graven får en skyddstid. Hur länge? I 25 år. Sedan är det fritt fram att bli skickad som blomjord och säljas, tre säckar för 100 kronor. Så länge anser samhället att våra kvarlevor behöver respekteras. I dagens samhälle behöver upphovsrätt inte skyddas mer än 5 år. Det finns inget behov. De få procent avkastning de kan få efter 5 år försvarar inte den bromskloss upphovsrätten har blivit i samhället.