Arbete har inget egenvärde

Nu har återigen ett genomstressat, hektiskt och uttröttande arbetsår gått mot sitt slut. Det är semestertider. Den lilla glugg vi har när vi kan vila ut, fokusera på oss själva och fundera. Hur har det senaste året varit? Om du ser tillbaka?

Många har offrat alldeles för mycket för arbetet. Vi har jobbat i tron att världen går under om inte just vi är där. Folk dör, folk flyttar och ändå så fortsätter världen som om ingenting hänt. Ytterst få är så viktiga att de verkligen behövs i tid och otid. Dagens moderna samhälle klarar sig med högst en femtedel av arbetskraften för att klara produktionen av det vi behöver som snus, köttbullar och varmvatten. Till det kommer lite biografmaskinister, expressomaskinoperatörer och vårdpersonal för att vi skall må bra och trivas.
Du ser direkt att det finns gott om folk. Du har ett arbete för att kunna överleva och få pengar att klara dig. Bra. Nu har vi tagit bort den känslomässiga bindningen till det vi kallar arbete. Vi lurar oss ofta att tro att vi behövs. Vi behövs inte alls oftast på jobben utan kan ersättas. Det är arbetet som behövs av oss som bekräftelse på att vi är något. Vi behöver känna att vi inte försvunnit. Att människor ser upp till oss. Det har inget med arbetet att göra, det är vårt eget behov av bekräftelse. Låt inte dessa psykologiska behov av bekräftelse gör dig så dumlojal att du arbetar ihjäl dig med högt blodtryck, övervikt och sviktande hjärta. Det är inte att vara lojal, det är att vara rudimentärt pantad. Inget arbete är värt att arbeta ihjäl sig för.

Det här livet har skapats för att du skall njuta, älska, dricka, äta och vara glad. Jag tror inte att Gud hade en tanke på att vi skulle sitta på kontor och titta i dataskärmar tills vi får blodpropp. Det är inte skapelsens mening. Ändå så gör vi det till livets mening. Vi är helt fel ute och vi har blivit indoktrinerade av dem som behöver att vi förspiller vårt liv på oväsentligheter, som de tjänar på, oavsett om det är storkapital eller staten.

De har något att tjäna på att vi jobbar natt och dag, förbrukandes den tid vi kunde leva på, och för det får vi ingen riktig kompensation för om vi får pengar så kommer kapitalet att ta det tillbaka som ränta, staten som skatt, politikerna som mer skatt och blir det över till en matkasse får man vara tacksam. Om du slappnat av och inte tog arbetet så allvarligt skulle du likväl inte svälta ihjäl. Fler människor dör säkert från självförvållade hälsoskador, genom dumlojal inställning till arbete där man kör tills man antingen har magsår eller hjärtinfarkt, bara att se vad som kommer först, än från verkliga hälsorisker på arbetet.
Vi har en nyttokult i samhället där det anses hedervärt att arbeta ihjäl sig. Att det går bra att förklara bort övervikt med att man är så lojal mot arbetet, ”mycket på jobbet, vet’du”. Ta en titt på det igen, hur smart kan någon vara som har ett liv och en möjlighet här på jorden, och denne väljer att förslösa detta på något så ointressant som – ett arbete. Det handlar inte om att göra en dålig insats på jobbet, man gör det man är betald att utföra, men jobbet får inte bli en ny religion i ett sekulariserat samhälle. Du har bara ett liv och du skall arbeta men du skall även leva. Arbeta gör du för att försörja dig, du behöver intet arbetet i sig, du behöver få de pengar det ger så du kan koncentrera dig på nära, kära och det som intresserar dig. Arbete har inget egenvärde.